det måste finnas framgångar och motgångar i det mesta. jag har gått hos flera olika psykologer de senaste 4-5 åren, och jag har personligen äntligen hittat min favorit.
det var svårt för mig i början att känna mig trygg hos någon, jag ville inte alls prata med någon. behöva berätta sin livshistoria för en okänd person (???) kändes ologiskt att ens tänka tanken.
att prata med någon, som en nära vän, förälder, djur eller liknande kan lätta på trycket.
jag vart så trött på att höra att allt skulle bli okej, för så såg det verkligen inte ut där och då. jag är förhoppningsvis på bättringsvägen men det kan svänga lika grovt som min dubbelmoral.
det är så värt att hitta något att kämpa för, och jag är både stolt och glad att jag står här idag med den livserfarenheten. för det kommer lösa sig. -- in time.
jag hoppas du mår bättre snart, styrkekramar!
