Ta inte bort denna tråden nu! Den kan faktiskt vara ganska viktig. Jag är precis som ni men ändå alldeles olik. Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram eller får komplimanger blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss. Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna Så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Ni kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som ni har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt. Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag bara svårt att koncentrera mig! Droppande från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som ni med hjälp av Eran ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser era läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad ni säger trots att jag verkligen försöker! Jag gör det inte för att nonchalera er utan för det finns så mycket annat att lyssna på.. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst. Ibland blir ni trötta på mig för att jag frågat er om en sak och sedan nästan Genast ställer samma fråga igen. Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit ibland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg. Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom tvskärmen. Då är det min kropp Som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som eran och tröttnar fort! Blir ni tokiga på mitt eviga fipplande på telefoner, fingrarna osv och allt annat jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på er. Emellanåt känns det kanske som jag inte Förstår er och era känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på. För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra. Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så det är då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har Kontrollen. Förvånas ni över hur jag kan bli förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad son helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med. Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut! Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag Saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för. Ni tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Ni förstår, jag ser inte ut att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som ni. Ibland kanske någon har förklarat Samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer nån annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det. Min hjärna är så upptagen med omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart saker hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det. Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer! Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi inte det med hjärtat utan Med hela kroppen! Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera. Det måste ni låta oss/mig få. Och ni ger oss/mig den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat "handikapp" medför så kommer ni att se hur mycket vi har att ge dig. DU kommer att förstå!
